Hej
Vi är en grupp på fem studenter och en doktorand vid Konstfack, Stockholm. Vi möttes under ett två veckor långt seminarium i mars 2022 för att tänka och arbeta kollektivt kring temat vårdarbete. Vissa av oss pratar svenska, men inte alla.
Vi samtalade med professionella vårdarbetare, arbetarklassaktivister och andra konstnärer. Tidigt i processen satte vi den ledande tematiken för det här tillägget, i vilket vi hoppas kunna bjuda in till konversation och samvaro genom lekfullhet och nyfikenhet. Vi tog fram individuella och gemensamma idéer som vi delade under dagliga redaktionsmöten. Vi hjälpte varandra genom de kompetenser och tillgångar som vi alla bidrog med till gruppen. Vi förstod kollektivt arbete som delande och stöttande. Vår arbetsprocess och våra behov varierade, och det var viktigt för oss att hedra vårt personliga omhändertagande även inom gruppstrukturen. Frågorna kopplade till vård berörde oss på olika sätt: vi delade berättelser, positioner, erfarenheter och känslor kring vård. Vi skapade visuellt material och arbetade med olika typer av research. Tilläggets funktion som en plats för lek och avkoppling är viktig, men vi vill också använda utrymmet till att presentera kritiska perspektiv på vårdarbete.
Vi hoppas kunna ge rum åt självreflektion, underhållning, samt visuella och andra sensoriska upplevelser såsom musik.
Skapat av: Amina Seid Tahir, Ann- Sophie Gehrig, Berenice Hernandez, Dua Omari, D. Martins Lerias, Jenny Richards.
Med stöd från: Angry Workers, Fredda Berg, Gunilla Lundahl, Johnny Chang, Louise Nassiri, Sara Kaaman.
Tryckt i maj 2022
Finansierat av Konstfack
Skörhet
Det här skulle vara en text om skörhet. Såhär långt har jag några ord, några lösa idéer som väntar på att kopplas samman. Skörhet, vård, sårbarhet, skönhet.
Jag är konstnär och jag omvandlar allt jag gör till något skört. Jag gör det med avsikt. Jag gör det som en övning för att bli bättre på att ge vård. Att bli bekant och bekväm med skörhet, att förstå den och upptäcka dess skönhet. Och det är därför jag desperat ville skriva den här texten, men misslyckas.
Jag vill be dig se på misslyckandet som en öppning att reflektera kring skörhet. Tänker du på den? Skrämmer den dig? Tillåt mig föreslå att du skriver ett ode, en sång, en haiku, en verkligt briljant text om den, eller försöka göra en skör skulptur precis som jag.
Enligt äldrevårdens utvärdering av en person, beskrivs personen som sårbar när hen potentiellt är i behov av stöd. Teoretikern Judith Butler definierar alla som sårbara. Med den definitionen är sårbarhet ett kroniskt tillstånd; vi formas genom sårbarhet snarare än att tillfälligt påverkas av den. Vårdarbete som uthärdas under osäkra anställningsformer och oregelbundna arbetstider ökar sårbarheten och leder till större risk för kroniska hälsoproblem. Inom äldrevården utvärderas sårbara individer utifrån deras “sociala och fysiska oförmåga”, vilket mer konkret innebär deras möjlighet att utföra dagliga uppgifter, refererade till som IADL-uppgifter, vilka innefattar “matlagning, städning, rörlighet, tvätt, och handhavande av privatekonomi”, för att kunna bedöma deras “behov av vård”. Den här utvärderingen baseras på den orättvisa normen att personer som inte kan utföra vissa uppgifter bedöms som “sjuka”. Enligt konstnären Johanna Hedvas Sick Women Theory gäller detta för alla människor. Om jag behöver arbeta heltid, kommer jag ofrånkomligen att misslyckas med några av IADL-uppgifterna. Fiktionen om en människa som överhuvudtaget inte behöver stöd eller vård är en myt som utmålar de i behov av vård som otillräckliga. Sårbarhet betyder att behöva förlita sig på stöd från infrastrukturer som kan vara lika breda och varierade som transportsystem eller matvarudistribution. Pågående pandemi och krig gör människor ännu mer exponerade för sårbarhet. Vi måste ha förutsättningar att vårda nu. Arbetsplatser kan inte längre ignorera vår gemensamma sårbarhet, utan borde bygga system för stöd. Ett erkännande av våra skilda förutsättningar och hur pass utsatta vi är för hot och våld borde informera arbetsförutsättningar och göra hälsa tillgänglig för alla. Vårdarbetare och patienter, arbetsgivare och anställda delar sårbarhet. De delar den inte i samma utsträckning eller av samma anledningar. Men eftersom sårbarhet är en gemensam förutsättning kan arbetsstrukturer inte längre förneka den. Jag lyfter fram sårbarhet vid varje tillfälle jag får. Kulturarbetare är sårbara de också.
* IADL står för Instrumental Activity of Daily Living.
— Ann-Sophie Gehrig